Så är då mina första veckor i klassen till ända. Visst är det skönt med jullov, men jag ser ändå fram emot att börja vårterminen igen. Det känns som om vi har lärt känna varandra och har en bra plattform för vårt fortsatta arbete.Träffade igår gamla lärarkollegor från Tyresö. Till skillnad från mig, så har de jobbat på som klasslärare sedan 70-talet. De var nyfikna på hur jag uppfattade skolan idag, jämfört med "förr". Om eleverna är annorlunda t ex eller om klimatet är annorlunda. Jag tycker nog inte det. Men jag berättade om 1:1 projektet förstås, som givetvis förändrar arbetet väldigt mycket. Men för min del är förändringen självklar. I mitt arbete utanför grundskolan är datorn ett arbetsredskap i alla branscher och jag tror snarare att det skulle blivit en historisk resa tillbaka, 20 år eller så, om inte skolan hade förändrats på samma sätt. Inte i någon bransch är datorn något annat än ett hjälpmedel, och givetvis inte heller här i skolan. Men det är ingen tvekan om att det hjälper eleverna att lära sig mer och att göra arbetet mer lustfyllt. Jag tror inte att det handlar om nyhetens behag. En dator är ingen sensation idag. Men det ger barnen möjlighet att vara produktiva och kreativa, utan att hämmas av blyerts och sudd. Deras arbete blir proffsigt och bra och de känner sig helt enkelt duktiga.
Nej, jag har mycket svårt att se att skolan kan se ut på något annat sätt idag. Och det gör det ju ganska märkligt att 1:1-projektet är just det: ett projekt. Man får väl innerligt hoppas på att det har kommit för att stanna!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar